Deras steg över kullerstenarna, mina som följer med

02.06.2017 kl. 23:51

 

Bussen rullar ut ur stan, ut bland de mörknande kullarna och jag låter tårarna rinna fritt ner för kinderna, låter allt du sa flyta omkring inuti. “You could stay. What’s waiting for you at home anyway?”, och sen, senare, “don’t stay because of me”, när jag drog ner dig på stenbänken vid Paseo de los tristes för att jag inte ville att natten skulle ta slut riktigt än. “Are you living alone? That’s sad”, hur jag protesterade, det är inte alls sorgligt, jag trivs med att bo ensam. 

Medan jag reser inser jag hur mycket andra människors sällskap betyder för mig, att jag klarar mig själv men att nya bekantskaper får mig att vibrera, får mig att glöda. En röd bläckpenna över mitt smalben, hon skriver mitt namn på arabiska, vi hittade inget papper utanför grottorna. Hans händer som borstar bort skräp från min rygg när jag sätter mig upp. Deras steg över kullerstenarna, mina som följer med, som leder vägen, mina fötter vill inte hållas på marken, jag måste låta dem lyfta. Dina fingrar i mitt hårbotten, hur du säger “blunda” och täcker in mitt ansikte med lödder, jag kan inte skratta utan att få schampoo i munnen. Hennes min på andra sidan bordet när vi inser att vi har mer gemensamt än vi nånsin kunnat ana, hon och jag som precis träffats, vårt gapskratt får de andra att kasta blickar på oss från bordet intill.

Mina tårar som rinner fritt ner för kinderna, i bussar, på tåg, i flygplan. Platser där man får vara ifred med sin ledsenhet. Ångesten som river inuti, gör det svårt att andas. Saknaden, förvirringen, jag är så trött på att känna mig borttappad. Ensamheten som blir större än vanligt, som växer tills den utplånar alla andra känslor. 

Jag kommer hem, jag återvänder till min stad. Min stad där jag bor ensam. Hemma klarar jag av ensamheten, jag har mina strategier, men plötsligt minns jag inte längre varför jag gör det. Varför ska jag vara ensam när jag kan vara med andra? Jag stannade inte för din skull, jag stannade för min skull och det var för min skull som jag åkte hem. 

Vad var det som väntade på mig hemma?

 

 

En plats för ord, bilder och tankar. Fotoalbum, bokhylla, antecknings- block.

25, Åbo. 

 

Follow

 

Senaste kommentarer