Ihoplimning pågår

09.05.2016 kl. 00:34

 

Min syster säger att man måste vara stark för att bränna ut sig, att det krävs en otrolig kraft för att kunna pressa sig själv så hårt att man går sönder. 

Jag undrar om hon inte egentligen menar: envis, naiv, dum. Oförmögen att klara av livet.

Min syster säger att jag är stark, att vi är starka, men jag känner mig mera sönder än stark. Det krävs så lite för att slå mig ur balans. Jag försöker skriva om det men för att skriva måste jag minnas det jag helst vill förtränga. Jag läser andras berättelser, om hur de sprang in i väggen när de var tjugoett, tjugotvå, tjugotre, och det bränner bakom ögonlocken, det trycker mot revbenen, luften räcker inte till. För jag sprang också in i väggen när jag var tjugotre men det var andra gången jag gjorde det. Första gången hade jag nyss fyllt arton.

Min syster säger att jag kommer att klara det, att bitarna ännu går att pussla ihop och kanske har hon rätt, hon måste ha rätt för jag orkar inte gå sönder en tredje gång. Den här gången måste limmet hålla. 

 

Kommentarer (3)
Usch, känner igen mig. Håller själv på o kämpar med deltidsjobb (4 dagar i veckan så nästan fulltid), utställningen, boken, andra projekt, HOHHO. Alltså fattar inte folk som är karriärs galna och jobbar typ 24/7. Visst är karriär viktigt för mig, elelr snarare så vill jag göra saker, men aldrig att jobb går före hälsan.
Vanessa11.05.16 kl. 20:40
Alltså nä int jag heller! Är imponerad av att du hinner med så mycket annat på sidan om, jag jobbar också deltid nu istället för att studera men har nog int så mycket ork att göra desto mer. Hälsan är viktigast absolut!
17.05.16 01:18
Det fina med att gå sönder är att då man väl känner sig färdig för det, så kan man plocka upp bitarna igen och lägga ihop dem i en helt ny ordning, en ordning som kanske passar en själv bättre och som kanske inte söndrar en igen. Men det kräver mod. Mod att våga göra det som känns rätt för en själv. För det finns många där ute som inte kommer att förstå och som kommer att vända en ryggen för att man gör något helt annorlunda än vad de är vana vid att man gör. Men ifall man öppnar ögonen, så kommer man att se att det också finns dom som står kvar, dom som vågar se en som den man är. Och det är de som räknas, de som älskar en för den man verkligen är och inte för den de vill att man skall vara.
trasselsyster#213.05.16 kl. 20:52
Nå DET är sant! Tur att jag har så kloka systrar <3
17.05.16 01:20
så fint skrivet och formulerat! kram
Caroline13.05.16 kl. 21:55
kram!! xx
17.05.16 01:23

 

En plats för ord, bilder och tankar. Fotoalbum, bokhylla, antecknings- block.

25, Åbo. 

 

Follow

 

Senaste kommentarer