Ihoplimning pågår

 

Min syster säger att man måste vara stark för att bränna ut sig, att det krävs en otrolig kraft för att kunna pressa sig själv så hårt att man går sönder. 

Jag undrar om hon inte egentligen menar: envis, naiv, dum. Oförmögen att klara av livet.

Min syster säger att jag är stark, att vi är starka, men jag känner mig mera sönder än stark. Det krävs så lite för att slå mig ur balans. Jag försöker skriva om det men för att skriva måste jag minnas det jag helst vill förtränga. Jag läser andras berättelser, om hur de sprang in i väggen när de var tjugoett, tjugotvå, tjugotre, och det bränner bakom ögonlocken, det trycker mot revbenen, luften räcker inte till. För jag sprang också in i väggen när jag var tjugotre men det var andra gången jag gjorde det. Första gången hade jag nyss fyllt arton.

Min syster säger att jag kommer att klara det, att bitarna ännu går att pussla ihop och kanske har hon rätt, hon måste ha rätt för jag orkar inte gå sönder en tredje gång. Den här gången måste limmet hålla. 

 

09.05.2016 kl. 00:34

I det ögonblick kärleken föds tar jag den mellan tänderna, flyr så långt vägen räcker

 

 

I somras läste jag Århundradets kärlekssaga för första gången, blev golvad och blev besatt av att läsa mer av Märta Tikkanen (som alla andra i bloggvärlden, verkar det som). Hennes böcker hör ju inte till de lättaste att få tag på men ur mammas bokhylla snokade jag fram Arnaía - kastad i havet i höstas och i januari råkade jag hitta Storfångaren på stadsbibban. Båda två kändes mer svårnärmade än kärlekssagan som ändå är rätt rakt på sak. Arnaía bygger på myten om Penelope/Arnaía, hennes väv och förhållandet till maken som är försvunnen på havet och till älskaren som är kvar. Den är tunn och skriven i diktform och även om jag inte hängde med riktigt hela tiden slukade jag den under ett decemberdygn och samlade på mig många bra citat.

 

 

Storfångaren som varvar kärleksberättelse och Grönlandsskildring kändes däremot trög. Jag fick börja om flera gånger, orkade inte ta till mig innehållet och övervägde att lämna tillbaka boken oläst. Mot slutet flöt läsningen på bättre och jag är glad att jag ändå envisades även om jag blev irriterad på alla kringelkrokar och svårtolkade antydningar. Fanns en del guldkorn i alla fall. 

Först idag, när jag googlade båda böckerna, upptäckte jag att de i själva verket handlar om samma sak. Samma kärlekshistoria fast ur olika vinklar. 

Just nu känns det lite som att jag borde läsa om båda två för att kunna ta till mig allt, Arnaía i synnerhet, men egentligen är jag mer sugen på att läsa vidare. Kanske Rödluvan kunde bli nästa bok? Ni som tittar in här, vilka har ni läst? Vill veta!

 

26.04.2016 kl. 01:34

Påsklovet

 

 

Ibland är det kanske inte så dumt att ha sig själv med sig vart man än åker. Förortsångesten ligger som blekgrå dimma över asfalten men det gör ingenting för jag har inbyggda strålkastare bakom ögonlocken. 

 

25.04.2016 kl. 17:56

Vinterdvala och saker som är för fina för att användas

 

 

Visst är det typiskt? Har suttit och pysslat med blogglayouten hit och dit och äntligen blivit ungefär nöjd och tänkt att NU ska jag blogga - och så är blogginspirationen som bortblåst. Så kan det gå. Kanske det får vara vinterdvala ett tag till härinne. 

I brist på annat tänkte jag i alla fall dokumentera en nördig men bra sak jag råkade hitta häromveckan: Harry Potter-frimärken! Köpte dem för en småslant som femtonåring i England 2007 (då sista boken släpptes) och nu säljer folk dem på ebay för femton pund. Spännande tider. 

 

18.04.2016 kl. 19:49

Bookstagram

 

 

 

Har gått och startat en bookstagram! Med fågeltema, vad annars. Eftersom min telefon alltid är full av bilder på bokpärmar och citat ur böcker jag läst och jag inte vill spamma mitt vanliga instagramkonto med allihop har de fått ett eget hem på @boktrasten. HÄR kan man hänga med om man vill. 

 

04.04.2016 kl. 00:41

En annorlunda vår

 

 

En efter en skalar jag av mig förväntningarna. Jag är rädd för att känna mig naken utan dem, att inget ska bli kvar, men när de dalar mot marken är de lika tunna och genomskinliga som skalet på en lök. Under dem finns fler lager än jag någonsin kunnat ana. 

 

26.03.2016 kl. 14:26

Pausar

 

Det har varit vinterdvala här på sistone men jag tror att den är slut snart. Har (som många gånger förr) pendlat hit och dit mellan att tycka att bloggandet känns RÄTT och att vilja radera hela skiten men jag orkar inte skriva ännu ett angstinlägg där jag ältar bloggandet vs. icke-bloggandet så tänkte bespara er det. Jag tycker ändå alldeles för mycket om att skriva och att läsa andras kommentarer för att kunna låta bli, så lika bra att fortsätta. 

Under bloggpausen hade jag tänkt möblera om lite här inne men tröttnade precis när jag hade raderat hela sidospalten och orkar inte fixa mer just nu, så det får vara halvfärdigt tillsvidare.  Ett steg i taget osv. 

 

24.03.2016 kl. 00:17

En alla hjärtans dag-hälsning

 

Senaste gången jag var singel den fjortonde februari var för sex år sen, det sista ångestfyllda året i gymnasiet. Det känns som en halv evighet sen och när jag räknar ut exakt hur länge sen det var går det precis jämt ut. Tjugofyra delat på sex är fyra. En fjärdedels livstid sen.  

Vid det här laget har jag hunnit bli rejält trött på de välmenande, ovetande släktingar och bekanta som automatiskt placerar min situation som nybliven singel i kategorin "sorglig". För mitt livs sorgligaste alla hjärtans dag hittills är inte idag. Mitt livs sorgligaste alla hjärtans dag var i fjol, på en begravning, och jag grät då men jag gråter inte idag även om jag kanske borde. 

För vet ni vad som är sorgligt? Det är sorgligt att stanna kvar i något man innerst inne vet att inte kommer att fungera i längden, att fortsätta med något man inte tror på till hundra procent. Det är sorgligt att förminska sig själv, att bit för bit bryta ner sin livsglädje i utbyte mot trygghet och bekvämlighet. Det är sorgligt att blunda och hoppas på att något ska hända så att man inte behöver ta tag i saken själv. 

Att det äntligen har förändrats är inte så jävla sorgligt, tvärtom. En fucking-fjärdedels livstid är alldeles för lång tid att göra nånting halvhjärtat. 

 

14.02.2016 kl. 20:09

Saker som gör mig extra glad just nu

 

 

Har varit flunssig och överlag känt mig som en slemmig grå vintersnigel på sistone men idag har det varit sol både inne och ute så tänkte passa på att göra en lista med bra grejer innan det vänder igen:

 

  • Att jag redan trivs så bra i min fina nya lägenhet och inte ångrat en endaste sekund att jag flyttade hit. Så. Otroligt. Skönt. 
  • Att det snartsnart blir vår och Åbo fylls av sol och tulpaner igen 
  • Att jag haft så mycket bra människor på besök i mitt nya hem att jag knappt hunnit känna mig ensam alls och att min fjärde övernatten-gäst på två veckor kommer hit imorgon
  • Att lyssna på Håkan Hellström
  • Böcker. Min bokhylla är numera mycket luftigare än förut, bra orsak att beställa hem några till från adlibris bokrea tänkte jag
  • När folk säger/skriver fina saker om ens blogg (till exempel här, härhär)
  • Alla som sagt och skrivit att de gillade menspodden
  • Att den här fina tjejen varit i Åbo den här veckan och att hon är typ bäst och jag är så glad att vi känner varandra 
  • Alla som hjälpt mig så otroligt mycket de senaste månaderna när jag inte orkat eller kunnat själv. Som lyssnat, peppat, tipsat om lägenheter, lånat ut platser i sängar och bäddsoffor, hjälpt till att skriva det där mejlet på finska, sökt fram nummer i telefonkatalogen, burit flyttlådor, släpat möbler nio trappor upp, lånat ut köksbord, skruvat upp lampor, kramat om. Mer än jag kan räkna till. Tack känns som ett alldeles för otillräckligt ord.

 

13.02.2016 kl. 21:53

Det försenade nyårsinlägget

 

Hittade ett halvfärdigt inlägg med halvfärdiga tankar från nyåret som jag aldrig hann skriva klart och istället för att fortsätta fila på det tänkte jag bara publicera det som det är. Finns mycket mer jag hade tänkt skriva om angående år 2015 men det får bli till en annan gång. 

 

För ett år och en vecka sen skulle jag fylla i en nyårslista på bloggen (ni vet de där var man ska redogöra för året som gått) och slungades ner i en djup, svart grop när jag tänkte på mitt 2014. Det kändes som jag stått och stampat på stället och inte tagit mig nånvart på hela året. Riktigt så svartvitt var det ju inte men det fick mig i alla fall att inse att jag inte mådde speciellt bra och var i behov av nån slags vändpunkt.

I förrgår när jag satt och klurade på sista frågan i veckans blogg-intervjun slog det mig plötsligt hur mycket som förändrats på ett år. Att skriva att jag knappt känner igen den version av mig själv som dyker upp då jag bläddrar tillbaka till blogginlägg från i våras vore en överdrift men det är inte heller alltför långt ifrån sanningen. Jag dras fortfarande med beslutsångest, perfektionism, koncentrationssvårigheter och så vidare bortåt men så mycket har också blivit bättre. Jag klarar av att skjuta upp, låta bli att göra saker och ibland slarva där perfektionism är överflödigt utan att få lika dåligt samvete som förut. Jag klarar av att ta det lugnt en hel dag, ibland flera dagar i sträck, utan att känna en massa press och ångest över att jag borde ha presterat något. Det låter säkert fjuttigt men för mig är det stort! Förut klarade jag knappt av titta på film i soffan en krabbissöndag utan att hela tiden känna att jag borde göra, göra, göra något och visst kan jag falla i den gropen fortfarande, men nuförtiden känner jag till mönstret bättre och kan enklare räta ut tankebanorna. (Visserligen behöver jag ett visst mått av aktivitet för att må bra, men det handlar allt oftare om att göra nånting roligt istället för att prestera varje minut av mitt liv). 

I våras när jag grubblade som mest funderade jag över ifall det var nån vits med att ventilera en del tankar på bloggen eller ifall det hela bara var onödigt ältande. Idag är jag tacksam över att de inläggen finns, inte för att jag gärna vill minnas den tiden men för att de visar att så mycket gått framåt. Därför tänker jag fortsätta fylla min blogg med tankar, funderingar och grubblerier. Jag tänker älta mig vidare, framåt. 

 

13.02.2016 kl. 16:19

 

En plats för ord, bilder och tankar. Fotoalbum, bokhylla, antecknings- block.

25, Åbo. 

 

Follow

 

Senaste kommentarer